Dagen då hela mitt liv föll samman!

2016-03-25. Dagen då hela mitt liv rasade.


Påskhelgen och jag var ledig hela helgen.

Jag vaknade ungefär vid klockan 9 vilket är tidigt för mig som är morgontrött på en ledig dag, jag vaknade och kände mig jätte lycklig så jag tänkte att det var lika bra att gå upp och göra något bra av dagen.

Tog ett glädjeskutt ur sängen och gick till köket för att hälsa godmorgon till mina lurviga älsklingar och sen sätta på mitt underbara morgonkaffe.

Solen lös och det var en jättefin dag så ringde mamma och frågade om hon och mina yngsta syskon ville komma på frukost/fika och det ville dem.

Det tar några timmar för dem att komma hit så jag passar på att gosa och leka lite extra med mina katter Molly och Emmy. Jag kommer ihåg att jag tänkte att dem var väldigt gosiga som de brukar vara men den dagen var det lite extra så jag filmar dem och skickar massa snapchat till mina vänner där jag skriver att det är katternas dag idag.

 

 
 



Mamma, Adine och Alicia kommer lite efter 12 och vi börjar vi fika och skoja. Vi har alltid väldigt roligt med varandra och vi satte på musik och dansade runt i hela lägenheten. Sen bestämde vi oss för att åka och köra blommor till min balkong som vi skulle göra fin dagen därpå.

 



Vi åker iväg och jag tar inte med mig så mycket då vi endast skulle vara iväg en kort stund. Vi åker och handlar sen bestämmer vi oss för att ta en fika vid maxi som ligger i närheten där jag bor.

När vi åker därifrån hamnar vi bakom 2 stora polisbilar i fullt fart, vi märker att de är på väg bort där jag bort och nyfikna som vi är börjar vi fundera på vad som har hänt.

Vi kommer närmre och jag börjar få en stor klump i magen och säger att mamma att detta inte känns bra. När vi kommer fram ser vi massa brandbilar, poliser och ambulanser. Då det är flera höghus där jag bor ser jag inte vart dem är så vi köra in.

Jag börjar skrika på mamma att hon ska stanna bilen när jag ser att alla människor är framför mitt hus, jag springer ut ur bilen och min syster följer med men jag skriker på henne att stanna i bilen.

Nu börjar mitt hjärta slå 1000 slag och jag vet att något är väldigt fel! Nu börjar min panik bli extrem stor och jag minns inte allt som hände men jag springer fram och sliter tag i en brandman som står framför mitt fönster och frågar vart det brinner men han säger bara till mig att jag inte får vara där sen börjar slangen läcka och jag får vatten över hela mig.

Fyra polismän bär bort mig till ambulansen och jag frågar flera gånger vart det brinner och de säger att det brinner lägenhet längst ut vilket inte är min. Det hinner inte gå länge innan jag ser att de är kolsvart i min lägenhet och jag ser att det de lyser flera ficklampor där inne. Paniken kommer igen och jag skriver att det är i min lägenhet det brinner och att dem måste rädda mina katter!

Ambulansmännen sätter mig i ambulansen och frågar om det är några i lägenheten och jag säger flera gånger att det bara är mina katter och att de måste rädda dem.

Ambulansmannen vet inte vad det är som händer så ska gå och kolla om han kan få någon information och då hör jag i deras radio att de har hittat två katter och att de inte fick att rädda. Jag börjar skrika för mitt liv och hamnar i en sådan stor chock att hela min kropp börjar krampa och jag svimmar och vaknar gång på gång, de får stanna fast mig och köra mig direkt till psyket.

Jag ligger ungefär fyra timmar på psyket och personalen försöker prata mig lugnt men jag är inte kontaktbar.

I detta läge vet jag inte om jag lever eller om jag är död och jag bara rabblar upp att som jag kan ha glömt dra ut hemma, jag skriker att jag har tagit död på mina katter och att jag har glömt kaffebryggaren eller spisen på. Personalen inser att de måste lugna mig på något sätt så de ger mig en lugnande tablett för att försöka få ner mina kramper vilket inte hjälper så de ger mig en till.

I det läget kommer min mamma in gråtandes och också i chock så hon måste lämna rummet, sen kommer min tredje lillasyster Minnie och sätter sig med mig, hon säger inte mycket hon bara sitter där med mig och håller om mig, det tackar jag extremt mycket för.

Nu börjar den andra lugnande tabletten hjälpa och jag får veta att polisen har prata med Minnie och de hade försökt rädda Molly och Emmy men det var försent, tjejerna var inte brända utan de tror att dem gick bort fort av gaserna.

Jag väljer att åka hem och när jag kommer ut från psyket är alla mina närmsta vänner där för att hjälpa mig hem till Tilda, jag va så glad att alla var där och kunde ta mig därifrån när jag inte visste vem jag va.

Vi åker hem och sitter uppe hela natten jag är helt tom och kan inte förstå vad som har hänt, ingen säger någon utan dem bara finns för och stöttar mig! Jag har aldrig känt en sådan smärta i hela mitt liv än den jag va med om den dagen.

 

 
 


Detta var dagen då allt hände sen började helvetet som ingen kan förbereda sig på.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

levmedangest.blogg.se

Denna bloggen handlar om psykisk ohälsa enligt mig och jag kommer dela med mig av min olycka jag var med om och hur jag lever med paniksyndrom idag. Jag kommer också visa att det går att leva med paniksyndrom och inte låta ta över.

RSS 2.0