Två veckor har gått och mina sjukdagar på jobbet är slut och Jag känner mig inte alls redo att börja jobba.

Jag tar mig till läkaren som vägrar sjukskriva mig och hon tycker att jag klarar mig bra, försöker förklara för henne att jag har panikattacker 3-4 gånger om dagen och jag kan inte sluta gråta. Jag gråter näst intill hela dagarna och sover inget på nätterna men ändå så tycker hon att jag ska jobba. Hon bokar en psykolog till mig och ber mig gå dit och sen tackar

Eftersom jag behövde pengar och inte fick sjukskrivning och då ingen hjälp av försäkringskassan var jag tvungen att ta mig till jobbet.

Natten till första jobbdagen var hemsk jag mådde så dåligt. Jag visste inte hur mycket mina kollegor visste och jag visste inte heller hur de skulle reagera och bete sig när de träffade mig. Jag kommer dit och alla beter sig normalt och min chefer va så bra, jag slapp sitta i telefon då jag jobbar på kundtjänst och fick sitta med andra arbetsuppgifter och göra allt i min takt.

Det gick ungefär en vecka jag levde normalt kändes som jag sov över hos min bror en helg och att jag bara skulle kunna åka hem när jag ville. Jag förträngde allt under dagarna och hamnade i en fantasivärld där jag trodde inget hade hänt. Så fort jag kom hem började jag gråta och va helt slut efter att försökt att verka glad och som allt var bra.

Jag vill inte att någon skulle se igenom min mur och se hur dålig jag mådde då jag aldrig egentligen har visat när jag mått dåligt förut.

Det gick någon vecka till och jag hade börjar gå på min egna lögn om att allt var bra, men jag började gå till psykologen ändå.

Första mötet med psykologen grät jag konstant i en timma. Jag tror inte jag eller min psykolog sa så mycket. Jag visste vad jag skulle behöva prata om och det var allt jag hade försökt förtränga under de senaste 2 veckorna så allt bara grann ur mig.

Jag gick där ifrån gråtandes och skulle egentligen gå tillbaka till jobbet men jag ringde min chef och så att jag inte kunde komma och han sa att jag skulle gå hem och komma tillbaka när jag mådde bra. Jag satte mig på en bänk vid vattnet och försökte lugna ner mig men de gick inte så jag satte mig på bussen hem till min bror och när jag kom hem fick jag en jätte stor panikattack sen sov jag i två dagar.

Två månad gick och jag kunde gå till jobbet då ibland annars var jag sjukskriven näst intill hela tiden. Jag jobbade ungefär 3 dagar va sjuk i 7 dagar och så fortsatte det. Jag fortsatte gå till min psykolog och de hjälpte till en viss del men de hjälpte inte mot mina panikattacker.

Min psykolog tyckte det var väldigt konstigt att jag inte blev sjukskriven då jag inte var kapabel till att jobba men hon kunde inte göra något utan jag var tvungen att prata med min läkare.

Jag var ett vrak och kände mig både dum mot mitt jobb som inte kunde vara där och så ville jag må bra men det gick inte. Jag försökte verkligen fixa allt som jag har klarat innan men det gick inte.