Minnen som aldrig försvinner.

 

 

 

 

Dagarna efter branden.

 

Jag vaknar upp av en panikattack på lördagen och kan inte riktigt förstå vad som har hänt. Mina vänner Tilda och Becka som jag sov hos sitter med mig och försöker lugna ner mig. Jag kan inte sluta gråta och vet inte vart jag ska ta vägen.

 

Min syster Minnie ringer och säger att hon har mina katter hemma hos vår mamma. Hon säger att de ser väldigt fina ut och att det ser ut som de sover. Minnie fick katterna av polisen på kvällen när min lägenhet brann ner men ville inte säga någon just då.

 

Jag åker hem till min mamma och jag vill direkt se på min älsklingar. Minnie följer med mig ut i garaget där hon har bäddat ner dem och gjort det jättefint. Jag börjar gråta och och skrika till Minnie att de andas och att hon måste hjälpa dem.

 

I mitt huvud kan jag inte förstå att de är döda utan jag ser hur deras bröstkorgar rör sig men jag vet att de är döda och helt stela. Minnie försöker förklara för mig att de inte finns mer och att allt kommer lösa sig. Jag kan inte sluta skrika och försöker få liv i dem, jag blir helt svart om händerna och luktar extremt mycket rök.

 

Efter ungefär en halvtimma går jag in och lägger mig och försöker sova. Mamma ska ha påskmiddag för hela släkten och undrar om hon ska ställa in allt, men jag vill att allt ska va som vanligt så min släkt kommer dit. Hela dagen gråter jag bara och frågar om allt verkligen är sant eller om det inte har hänt. Det blir kväll och min bror Robin kommer hem från Karlskrona för att finnas där för mig.

 

När han kommer är jag precis som vanligt kan inte ens gråta för jag har gråtit så mycket på dagen. Vi åker hem till min kompis Tilda igen där jag skulle sova en natt till och alla min tjejkompisar är där. Min syster kommer och har köpt en påse med kläder och nödvändiga hygienartiklar till mig vilket gör mig så så fyllt med kärlek att alla bryr sig så mycket och försöker göra allt för att hjälpa mig.

 

På söndagen började dagen med ett polisförhör och där fick jag veta att det troligtvis är min Ipad laddare som har brunnit och att det inte hade hunnit brinna mer än i soffan men att hela lägenheten var förstörd på grund av all rök och värme. Polisen säger inte mycket och jag vet inte alls vad som kommer hända.

 

Jag tar mig mot att åka till jobbet och berätta vad som har hänt och att jag inte kommer komma till jobbet på några dagar.

 Eftersom det var storhelg och allt var stängt kunde jag inte ringa försäkringsbolaget eller ta tag i några viktiga detaljer med min hyresvärd eller med saneringsbolaget förrän på tisdagen vilket var väldigt frustrerande.

Vi begravde mina tjejer hemma hos min pappa ute på landet och planterade blommor så jag alltid kan ha dem nära mig.

 

 

Tisdagen är kommen och jag är inte mig själv och jag inte fokusera och kommer inte ihåg något. Det första jag gör är att prata med min hyresvärd för att se vad som kommer hända nu, jag var livrädd att de skulle klandra mig för allt och att jag skulle få betala stora summor. Jag pratar med dem och de är så trevliga och förstående, de säger att de har studentlägenheter jag kan bo i tills mig lägenhet har blivit sanerad och renoverad.

 

Andra samtalet på dagen är till mitt försäkringsbolag jag va så nervös då jag inte visste om jag hade hemförsäkring eller inte. Jag kunde inte mitt egna personnummer så fick be mamma skriva ner det för att jag skulle komma ihåg vad det är. Jag kom till en tjej som var jätte snäll och hjälpte och att förklara allt och sa att jag har hemförsäkring så jag behöver inte oroa mig. Försäkringsbolaget står inte för något hotell enligt dem men de skulle betala hyra om jag hittar någon lägenhet.

 

Jag sov hemma hos mig kompis Julia från tisdagen till onsdagen, Julia följde med mig till lägenheten då jag skulle möta upp hyresvärden och saneringsbolaget. Jag får först en panikattack på väg till lägenheten, sen möter jag upp mamma i trapphuset och där för jag en panikattack till.

 

Jag försöker lugna ner mig medans vi går upp mot lägenheten. Hela dörren är förstör och det luktar något fruktansvärt. Jag kan inte gå in först utan låter alla andra gå in innan mig. Jag tar ett kliv in i lägenheten och jag har aldrig sätt något så fruktansvärt jag tappar kontrollen och börjar gråta och kan inte stå på benen. Det kändes som hela marken försvann under mig.

 

Alla mina saker var förstörda men det enda jag kunde tänka på är vart min katter hade dött och om de låg tillsammans. Jag kommer aldrig få ut lukten och hur det såg ut ut mitt huvud. Jag var tvungen att gå ut då jag inte kunde va där mer.

 Jag mår dålig bara jag tänker på allt och men tror de är bra att skriva av sig allt och få ut alla känslor. Jag kommer fortsätta och skriva vad som har hänt sen branden och hur jag mår samt hur jag har hanterat allt. 

 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

levmedangest.blogg.se

Denna bloggen handlar om psykisk ohälsa enligt mig och jag kommer dela med mig av min olycka jag var med om och hur jag lever med paniksyndrom idag. Jag kommer också visa att det går att leva med paniksyndrom och inte låta ta över.

RSS 2.0