Ett svårt val

Jag sa redan från början att jag inte kommer klara mig utan att ha en katt i hemmet men sen var jag väldigt osäker på om jag var redo för en ny katt.

Jag satt och kollade på katter varje dag och så en dag hittar jag de finaste kattungar jag har sätt. Började fundera om jag skulle skriva och se om det fanns någon kvar men sen så struntade jag i de för jag började tänkte på mina tjejer som förvann och det kändes inte rätt att skaffa en ny katt.

 

 



Det gick några dagar och sen hade jag ett nytt möte med min psykolog och vi pratade om allt som har hänt och om katterna och nu är jag på den punkten att jag kan prata om dem att utan börja gråta.

Min psykolog säger till mig att hon märker hur mycket jag älskade dem och att jag måste sluta klandra mig själv för deras död, hon säger också att hon ser hur jag skiner upp när jag pratar om dem och frågar om jag har funderat på att skaffa en ny katt att flytta hem med.

Väldigt kul att hon frågar denna frågan när jag för bara några dagar sen var nära på att höra av mig till en med kattungar.

Jag säger till henne att jag vill ha en katt men att jag inte vet om jag är redo då jag vill kunna ge samma kärlek som jag har gjort till mina andra tjejer.

Hon säger till mig att hon tror att jag behöver någon att flytta hem med för att kunna känna lycka och att jag kommer kunna ge samma kärlek till den nya katten som till de andra.

Jag går hem och gråter en skvätt och sen bestämmer jag mig för att höra av till kvinnan med katterna. Hon vill att jag ringer till henne för att få en uppfattning om vem jag är och vi pratar i en halvtimma.

Jätte mysig tant och hon vill mer än gärna att jag köper en av katterna och hon säger att det finns en kattunge kvar som inte är tingad än och det är en liten tjej som heter Daisy. Jag blir alldeles varm i kroppen av lycka och längtar så mycket tills att få hämta henne.

Jag brorsan och hans tjej åker förbi Jönköping för att hämta henne. Vi kommer hem och hon börjar direkt att leka och spinner jätte mycket och då visste jag att det var min nya kärlek.

Första dagarna var hemska då jag hela tiden trodde hon slutade andas och kunde inte lämna lägenheten för jag trodde hon skulle dö om jag lämnade henne, jag hade svårt att våga känna mig glad för henne dom första dagarna men sen blev det bättre och bättre.

 
 

Sjukskrivning

 Jag är hemma i tre dagar sen kommer jag tillbaka till jobbet i tron om att jag skulle jobba. Jag möter min chef som säger att vi ska ha ett möte med en högre chef om allt som har hänt.

 

De säger att jag inte behöver logga på datorn utan att vi börjar med mötet. Den högre chefen frågar hur allt är och jag säger att det är bra för jag vill inte att någon ska veta hur jag mår. Hon säger att hon är orolig över hur jag mår och att de inte tycker jag ska vara på jobbet nu utan sjukskriva mig för att komma på fötter igen. 

Helst vill jag inte va sjukskriven då det är semester och vi är så några på jobbet som jobbar och att de är elakt mot min kollegor. Jag får sagt till mig att det är inte jag som ska oroa mig över de utan att de är deras jobb att oroa sig över jag ska bara tänka på att må bättre. 

Jag säger till dem att jag inte får sjukskrivning av mig läkare, de säger till mig att de kommer ordna det och att jag ska ge hennes nr till läkaren så hon kan prata med dem om läkaren nekar min sjukskrivning.

 

Jag kände mig otroligt lättad över att ha fått prata med dem och att de förstår att jag egentligen mår fruktansvärt dåligt. Jag slipper stressen av att känna mig dum mot både kollegor och jag slipper oroa mig över vad cheferna ska säga.

 

De vill inte att jag loggar in och jobbar den dagen utan jag går hem och ringer läkaren och bokar en ny tid. 

Jag går till läkaren några dagar senare och jag är så nervös så jag håller på att spy. Jag får samma läkare som jag hade första gången som nekade mig sjukskrivningen.

 

Börjar förklara vad som har hänt och att jag inte kan jobba då jag snart går in i väggen. Hon tar fram ett papper och läser upp olika symptom för paniksyndrom och depression, allt stämde in på mig så hon godtog äntligen att jag skulle bli sjukskriven.

 

Jag blir sjukskriven 100 % i 13 dagar den börjar jag jobba 25,50 och sen 75 % efter det sen har jag semester i 3 veckor vilket var så skönt.Hon skrev också ut Sertralin till mig som är en tablett man tar 1 gång om dagen. Det är ett antidepressiva läkemedel som ska hjälpa mot mina panikattacker.

 

 

De värsta listorna jag någonsin har fått.

 

Dagarna fortsätter och det är samma sak varje dag massa samtal med försäkringsbolaget och andra företag panikattacker stup i kvarten och en känsla av värdelöshet.

 

Min bror kommer in med två tjocka kuvert som är från mitt försäkringsbolag och när jag öppnar det är det 20 listor fyllda min mina saker som har blivit slängda.

 

Jag var tvungen att gå igenom dessa listor och skriva pris och vilket år allt var inköpt. Jag fick en chock av hur mycket det var som va slängt då jag i mitt huvud hade hoppats på att några saker skulle gå att rädda speciellt vissa saker i mitt rum där dörren var stängd när det brann.

 

Jag började gå igenom alla listor för att se vad det var de har slängt, det var sjukt jobbigt att läsa allt så det var mycket tårar men också lite skratt emellan raderna då jag började fundera på varför jag ens har haft vissa saker som t.ex. 500 muffinsformar och 1000 knäckformar, vilket jag verkligen inte har behövt då jag aldrig bakat muffins och sen tyckte jag synd om tjejerna som fick räkna alla dessa formar för att varenda liten sak skulle stå med på listorna. ( Haha)

 

Jag börjar sedan med en sida i taget och det är väldigt svårt att komma ihåg när allt köptes in samt vad det kostade. Jag satt på olika hemsidor för få ett lite hum om vad saker kan kosta. Det tog mig nästintill 4 hela dagar innan jag var färdigt med allt.

 

Gud vilken skön känsla att skriva in sista priset och året och sedan bara skicka tillbaka listorna och äntligen känna att man kommer någonstans i allt kaos.

 

Det tar någon vecka för allt bolaget att gå igenom alla listor och kolla vad som ska betalas ut. Jag och en vän tar en weekend hos en kompis i Trollhättan för att komma iväg och bara kunna ha lite kul.

 

Det var verkligen behövligt att komma dit och få äta gott, skatta och bara ha så sjuk kul för en gångs skull.

 

På väg hem när jag och Tilda sitter på tåget kommer glädjebeskedet att allt är klart med försäkringsbolaget och pengar kommer komma inom kort. Jag gick back ca 100.000 kronor men för mig gjorde de inget jag fick så jag klarar att starta mig ett nytt liv.

 

Jag började skaka och min vän Tilda undrar vad det är, jag börjar gråta och denna gången är det lyckliga tårar och tårar av lättnad. Vi hoppar av i Göteborg för att vänta på nästa tåg till Kalmar och så fort vi hoppar av börjar jag gråta ännu mer jag är så lättad att jag knappt kan stå på benen.

 

Jag tror man kan förstå vilket stress det är innan man får veta om försäkringen går igenom eller inte om man inte har upplevt de själv. Den lättnaden som föll över mig av att veta att jag kommer kunna starta ett liv igen och allt kommer ordna sig var helt extrem. Nu kunde jag fokusera på att börja må bra och försöka komma tillbaka till livet.  

levmedangest.blogg.se

Denna bloggen handlar om psykisk ohälsa enligt mig och jag kommer dela med mig av min olycka jag var med om och hur jag lever med paniksyndrom idag. Jag kommer också visa att det går att leva med paniksyndrom och inte låta ta över.

RSS 2.0