Dagarna fortsätter och det är samma sak varje dag massa samtal med försäkringsbolaget och andra företag panikattacker stup i kvarten och en känsla av värdelöshet.

Min bror kommer in med två tjocka kuvert som är från mitt försäkringsbolag och när jag öppnar det är det 20 listor fyllda min mina saker som har blivit slängda.

Jag var tvungen att gå igenom dessa listor och skriva pris och vilket år allt var inköpt. Jag fick en chock av hur mycket det var som va slängt då jag i mitt huvud hade hoppats på att några saker skulle gå att rädda speciellt vissa saker i mitt rum där dörren var stängd när det brann.

Jag började gå igenom alla listor för att se vad det var de har slängt, det var sjukt jobbigt att läsa allt så det var mycket tårar men också lite skratt emellan raderna då jag började fundera på varför jag ens har haft vissa saker som t.ex. 500 muffinsformar och 1000 knäckformar, vilket jag verkligen inte har behövt då jag aldrig bakat muffins och sen tyckte jag synd om tjejerna som fick räkna alla dessa formar för att varenda liten sak skulle stå med på listorna. ( Haha)

Jag börjar sedan med en sida i taget och det är väldigt svårt att komma ihåg när allt köptes in samt vad det kostade. Jag satt på olika hemsidor för få ett lite hum om vad saker kan kosta. Det tog mig nästintill 4 hela dagar innan jag var färdigt med allt.

Gud vilken skön känsla att skriva in sista priset och året och sedan bara skicka tillbaka listorna och äntligen känna att man kommer någonstans i allt kaos.

Det tar någon vecka för allt bolaget att gå igenom alla listor och kolla vad som ska betalas ut. Jag och en vän tar en weekend hos en kompis i Trollhättan för att komma iväg och bara kunna ha lite kul.

Det var verkligen behövligt att komma dit och få äta gott, skatta och bara ha så sjuk kul för en gångs skull.

På väg hem när jag och Tilda sitter på tåget kommer glädjebeskedet att allt är klart med försäkringsbolaget och pengar kommer komma inom kort. Jag gick back ca 100.000 kronor men för mig gjorde de inget jag fick så jag klarar att starta mig ett nytt liv.

Jag började skaka och min vän Tilda undrar vad det är, jag börjar gråta och denna gången är det lyckliga tårar och tårar av lättnad. Vi hoppar av i Göteborg för att vänta på nästa tåg till Kalmar och så fort vi hoppar av börjar jag gråta ännu mer jag är så lättad att jag knappt kan stå på benen.

Jag tror man kan förstå vilket stress det är innan man får veta om försäkringen går igenom eller inte om man inte har upplevt de själv. Den lättnaden som föll över mig av att veta att jag kommer kunna starta ett liv igen och allt kommer ordna sig var helt extrem. Nu kunde jag fokusera på att börja må bra och försöka komma tillbaka till livet.