Leta personliga ting i ett mörker!

Dagen då jag måste gå tillbaka till lägenheten för att se vad jag kan behålla.

Jag vaknar hemma hos en vän då jag fortfarande inte vet vart jag ska bo eller ta vägen. Jag måste åka tillbaka till lägenheten och möta upp saneringsbolaget för att se vad som går att rädda.

 

Jag går in och sveps av en lukt och en kall vind då så fort jag kliver in i lägenheten. Det hänger kablar i taken och allt är svart. Jag går in och saneringsbolaget är redan där och har börjat plocka ut hela rummet. Jag bara går runt och vet inte riktigt vad jag ska göra.

Jätte konstig känsla att komma in i sin egna lägenhet och det står två personer och rensar och slänger mina saker.

De säger till mig att troligen inte mycket kommer gå att rädda så jag måste plocka ut det jag ser som personliga saker som jag verkligen vill ha kvar.

 

jag går bara och tittar på allt och jag vet inte vad jag ska spara, jag går runt och runt och bara tittar på allt. Det enda jag kan tänka på är vart min katter låg och om de låg tillsammans när de dog-

 

Jag tar mig i kragen och börja gå igenom hyllor och skåp. Men allt är så rökskadat så det finns inget att spara på.

Jag hittar en armband jag har fått av min bortgångne farbror som jag måste ha kvar sen sparar jag en täckning min lillasyster ritade till mig som har hängt med i flera år. Min första katt Molly älskade ett speciellt gosedjur som hon bar runt på hela tiden, jag la de bland sakerna jag ville spara med den va så skadad så den gick inte att behålla.

 

Jag va i lägenheten i ungefär 1 timma sen ville jag bara bort så fort som möjlig och aldrig mer komma tillbaka och se allt.

 

Dagarna efter handlade bara om att få igång allt med försäkringsbolaget och hitta vart jag skulle bo. Jag prata med min hyresvärd och försäkringsbolaget ungefär 6 gånger om dagen. Jag hann inte riktigt känna något då det var så mycket annat att tänka på och som va tvunget att fixas.

 

Min bror öppnar sitt hem för mig och säger att jag kan bo där hur länge jag vill. Jag tar min två påsar jag hade kvar av mitt liv och flyttar in i hans sons rum. Jag är sjukt tacksam för allt min familj vänner samt vänners familj gör för mig under tiden jag är helt ”död”.

 

Jag skriver ut ett inlägg på Facebook där jag varnar alla för att ha laddare och andra elektriska saker inkopplade när man inte är hemma och när man sover. Jag la ut bilderna på hur min lägenhet såg ut för jag ville verkligen få upp en syn på vad som kan hända i förhoppning att rädda andras liv.

 

Man får höra ibland av att laddare har brunnit upp men för min del har jag inte sätt och riktigt förstått hur illa det kan gå. Mitt inlägg med delat extrem många gånger och folk svämmade in med kommentarer och meddelande på Facebook där de beklagade och skrev att de kommer dra ut alla laddare nu framöver, vilket va mitt mål med inlägget.

 

Sen började olika tidningar ringa och tv-bolag ringa för alla möjliga ställen i Sverige. Jag trodde aldrig att mitt inlägg skulle bli en så stor grej men jag kände verkligen att jag ville dela med mig av min olycka för att kanske rädda några andra från samma öde. Jag valde att svara på Svt som ville göra ett reportage där de filmade mig i lägenheten och också skrev ett inlägg sen svarade jag på Aftonbladet.

 

 

 

Det var extrem jobbigt att filma i lägenheten och förklara hur allt gick till samt hur jag mådde. Både Aftonbladet och Svt skrev allt jätte bra och förvrängde inte min ord på något sätt vilket jag va jätte rädd för. Jag orkade inte prata med fler tidningar eller TV-bolag som ringde då jag fortfarande var i en sådan chock att jag inte visste vad som hade hänt och jag va så ledsen så ville inte prata om det för mycket.  

 

 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

levmedangest.blogg.se

Denna bloggen handlar om psykisk ohälsa enligt mig och jag kommer dela med mig av min olycka jag var med om och hur jag lever med paniksyndrom idag. Jag kommer också visa att det går att leva med paniksyndrom och inte låta ta över.

RSS 2.0